leksingen

Man kan ha sämre sällskap på en lördakväll - eller vänta nu...

Jag dagdrömmer en hel del!
Om han, den där perfekta mannen som finns där ute någonstans och skulle göra allt för mig. Om det där perfekta jobbet som jag bara älskar (och som det känns som att jag är påväg mot!). Om den där stora magen där mitt barn kommer att ligga. Om det där huset som är helt fantastiskt.

Nu är det väl så att inget liv är perfekt men i drömmarna får det ju gärna vara det förstås!
Så dröm vidare!

Puss å kram

Jag har några mål med den här veckan.

1. Teori till C-uppsats ska vara färdig (ska faktiskt sitta med den någon timme nu)
2. Skriva en hel del metod till C-uppsatsen (det ska morgondagen ägnas åt)
3. Artiklar till C-uppsats ska vara färdigkodade
4. Mitt halsont ska försvinna - jag komme alltså att missbruka echinagard de närmsta dagarna
5. Baka massor av lussekatter och pepparkakor, och kanske något annat juligt! :)
6. Julpynta på söndag (kanske tjuvstartar på lördag om jag inte kan hålla mig)
7. Skriva kontrakt på lägenhet i Umeå.

Jag säger som Maja-Misa brukar säga

puss å pam!

Jag har nyss bytt väska och har därför inte hunnit samla på mig en massa skräp, men det här finns i min nya väska:



Block, stiftpenna, bläckpenna, morot, banan, handlingslista, börs,
lotion, tandborste, kam, tuggummi och USB-minne

Jag skulle kunna skriva en en bok om var och en av mina systrar men jag ska försöka hålla mig någorlunda kort.

Mina systrar: Anna, Mariah och Lina - mitt största beroende i livet. Om jag inte får prata eller träffa dem på ett tag börjar jag på riktigt må dåligt. Det är med de tre personerna som jag verkligen kan vara mig själv. Det är nämligen svårt att ljuga eller skådespela för dem, de känner mig för väl. Om jag mår skit och har gått och lyckas hålla tårarna borta hela dagen och sen pratar jag eller träffar någon av dem så kan jag inte hålla mig längre. De ser igenom mig och de förstår.

Vi levde som tre systrar i ungefär tolv år. Jag, Anna och Mariah, och sen kom dagen då pappa ringde kvart i sex och berättade att en underbar liten tjej hade kommit till oss. Det var vår efterlängtade Skruttis som hade kommit till världen. Och det var helt klart kärlek vid första ögonkastet.

Jag har världens två bästa storasystrar.

Eftersom Anna är fem år äldre än mig så har hon alltid varit som en extra mamma till mig. Jag minns att när jag var liten, runt tio år, var jag så rädd för att Anna skulle flytta hemifrån och lämna mig.

Anna kämpar så hårt för att vi alla ska ha det bra. Och hon oroar sig och försöker alltid lösa de problem man har. Ibland bryr hon sig för mycket om oss andra och glömmer sig själv! Hon är en sån fantastisk person som vill alla väl! Genom mamma och pappas skilsmässa var hon en klippa och någon att luta sig mot. Och så är det fortfarande. Jag vet att jag kan komma till henne oavsett vad som händer!

På senare år har hon gått från att vara min extra mamma till att vara en av mina absolut bästa vänner. Hon bjuder in mig till sin gemenskap och sina vänner och hur mycket det betyder för mig kan jag inte ens börja på att förklara. Det gör mig så stolt att hon vill ha med mig.

När jag var liten var det en kille som var lite dum mot mig på skolan. När Anna fick veta det tryckte hon upp honom mot sargen på ishockeyplan och sa några väl valda ord. Sedan dess sa han inte ett dumt ord till mig

Mariah var min lekkompis under vår uppväxt och har alltid varit en av mina bästa vänner. Det är bara två och ett halvt år mellan oss, även fast Mia envisades om att det var tre år! Vi lekte allt från detektiver och poliser till skola och att vi gick på universitet och skrev tentor.

Vi hade ett stort intresse tillsammans, nämligen hästar. Vi red tillsammans i flera år och hyrde hästar på somrarna. Och när vi inte red på riktiga hästar tog vi till andra medel. Antingen var det kontorsstolar som vi använde och tränsade med hopprep eller så var det träbockar. På vintern var det bobben och skranan som fick tjänstgöra som hästar.

Ett annat intresse som vi delar tillsammans med pappa är kärleken till Leksands IF.

Mia är en klippa! Hon är så generös, varm och stark. Hon är också rätt virrig och småklumpig ibland. Jag vet att jag alltid har en plats hemma hos henne om jag skulle behöva. Och jag vet att hon skulle göra allt för att hjälpa mig! Hon har lyckats få till två underbara små töser som charmar alla de träffar. Jag är så stolt över att jag kan kalla mig deras moster!

När jag var liten och inte hade så många vänner lät min älskade storasyster mig vara med henne och hennes kompisar på skolan. Jag gick då i trean och dem i sexan. Helt fantastiskt och något som jag är så tacksam för!

Och den som känner mig ens lite vet att min lillasyster är så speciell för mig! Om jag inte skulle kunna få ringa och säga god natt till henne varje kväll skulle jag nog inte ha klarat två år i Sundsvall.

Att vi skulle få en liten syster kom som en smärre chock för mig och jag tyckte att det kändes lite konstigt att inte längre vara minst. Men när jag fick hålla i den där lilla och alldeles nya människan för första gången så kändes allt så rätt! Första gången hon sög på mitt finger sög hon också i sig mitt hjärta! Och nu skulle jag inte ens kunna tänka mig ett liv utan henne. Hon är en sån viktigt del i mitt liv!

Jag älskar att vara storasyster och jag älskar att ha Lina som lillasyster. Ibland skulle jag bara vilja packa in henne i bommull och följa med henne överallt för att kontrollera att inget skulle skada henne. Men jag behöver egentligen inte oroa mig för Lina om någon kan ta vara på sig själv. Hon är så störtskön och bryr sig inte vad andra tycker!

I hela sitt liv har Lina varit så omtänksam och alltid tänkt på andra innan hon tänkt på sig själv. Hon vill alltid att andra ska ha det så bra som möjligt. Och det oroar mig litegrann ibland. För hon är bara nio år och det är så viktigt att bry sig om sig själv och ibland låta sig själv vara i första rummet!

När jag flyttade till Sundsvall var det framför allt henne jag inte ville lämna, och det största skälet till att jag inte ville flytta! Det är framförallt henne jag åker hem för att träffa. Och känslan när jag stiger av bussen och hon springer mot mig är så underbar, då är man verkligen hemma! Under hennes uppväxt, särskilt efter skilsmässan har vi i stort sett suttit ihop. När hon var hos pappa var jag också det och tvärt om. När jag började inse att jag inte skulle få träffa henne varje dag längre utan kanske bara några dagar i månaden var jag nära på att skippa allt vad journalistutbildning hette och flytta hem igen.

Och jag tror att jag har lyckats smitta henne av mitt idrottsintresse . Vi brukar sitta tillsammans i soffan och kolla på skidor, hockey, friidrott eller fotboll. Och hon kan så mycket och låter ungefär som jag när jag tittar på sport.

Jag ser så mycket upp till mina systrar, det är dem jag vill ska tycka om det jag skrivit, eller tycka om de nya kläderna jag köpt eller min nya frisyr! Deras åsikt väger allra tyngst för mig! När jag vill vara en bra storasyster tänker jag på hur Mia och Anna har varit. Retsamma, ironiska, hjälpsamma, skyddande och kärleksfulla! De är mitt allt och jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att leva utan dem!

När vi är tillsammans allihop så är vi verkligen tillsammans. Vi blir väldigt tighta och håller oss nära varandra. Mina systrar är en sådan stor trygghet för mig!

Älskar er systrarna mina!

Elin Strand gick året över mig. Tillsammans med mig och Nina Gillewård utgjorde hon redaktionen för den mytsombundna skoltidningen "Pang i plugget". Hon var alltså med redan från början av min journalistiska bana.

Vi hittade på så mycket tillsammans och satt istort sett ihop. Vi "badade" i snön, hade en hel spakväll där vi gjorde våra egna hårinpackningar och ansiktsmasker. Under den helgen fick vi duscha håret fyra-fem gånger för att få det rent. Att ha margarin och öl i håret visade sig göra det världigt fett!

En dag började vi undra om hur det skulle kännas att få ett glas oboy över sig. Sagt och gjort, vi ställde oss i badkaret och hällde helt enkelt ett glas oboy över varandra. Och hur det kändes? Kallt!

Det finns ingen som gör en bättre Markoolio än hon. Vi gjorde en hel massa shower i skolan och alla blev mycket väl mottagna! :) Vi gjorde jätteambitiösa kulisser och hade en hel massa rekvisita som ölburkar, balonger, plastpooler och tomtebloss. Det var hur roligt som helst! :)

Sen blev vi helt plötsligt stora och hon försvann iväg till högstadiet och hittade en massa andra vänner där. Men vår vänskap fanns alltid kvar och jag visste att hon alltid fanns där om jag behövde henne. Ett år senare kom jag efter och hittade också andra kompisar. Men helger och efter skolan så umgicks vi en hel massa.

Under gymnasiet blev vi tightare igen även om vi gick på olika skolor och vi var ute och hittade på saker varje helg. Även om vi inte pratar på flera veckor så är det ingen skillnad. Jag vet att jag alltid kan prata med henne om jag har problem. 

Elin är väldigt ambitiös när det gäller middagar. Hon fixar alltid de mest fantastiska kvällar och middagar och ser till att alla mår bra. Hon tycker om att planera och fixa och pyssla till olika saker.

Hon har alltid funnits där för mig även när jag inte har velat prata eller haft lust att berätta. Hon har fortfarande funnits där utan att pressa mig att berätta och haft ett otroligt tålamod med mig.

Elin är varm, omtänksam, generös, rolig, lite galen ibland, hon gör mig glad och betyder så mycket för mig!



Jag är så glad för att jag har dig! Älskar dig vännen!
PUSS Å KRAM

För min del har inte den här dagen varit speciellt spännande men väldigt skön och välbehövlig.

Vaknade runt ett och låg sen och läste tidningen någon timme. Jag gick upp och fick världens lust att städa. Sagt och gjort. De senaste veckornas ST las i en hög, all reklam och andra onödiga papper las i en annan. Sedan kom jag på att jag hade tvättid. Så jag tog med två stora kassar med tidningar och pappersförpackningar och gick till tvättstugan. Hann tvätta tre tvättar och återvinna allt återvinnbart innan fem då min tvättid tog slut. Cykeln fick åka ner till cykelförådet och mitt eget föråd fylldes på med lite diverse grejer. Det blev så mycket mer plats i min hall efter det. Och sen stod disken och väntade.

Runt halv sju tog jag paus och gick ner mot friskis och körde ett segt, jobbigt och hårt spinningpass på 75 minuter. Det var så skönt när det var klart. På¨vägen hem ringde jag farfar och önskade han en glad farfarsdag. Det var så länge sedan jag pratade med honom och farmor. Jag måste bli bättre på det.

Pappa har också fått en pårigning under kvällen och min morbror lelle som fyller år idag fick gratulationer också. Alltså en dag fylld av gratulationer. När jag kom hem från träningen blev det middag och jag fastnade framför den underbara serien Brothers and Sisters. Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta och se ett avsnitt till eller ta hand om den resterande disken. Brothers and sisters låter ju sannerligen mer lockande men jag kanske hinner båda.

Min dag är då inte slut än på ett par timmar...

Hej hopp mina vänner. Då ska det alltså bli en genomgång av vad som jag ätit idag. Spännande!

Morgon - skippade frukosten och åt halvtidig lunch vid halv tolv. Då blev det fullkornsmakaroner och köttfärssås och en morot. Mums
Sen fick jag en kexchoklad av Li under vårt uppsatsarbete.
När jag kom hem tog jag en messmörsmacka.
Sen blev det middag. Green Curry kyckling, ris och en härlig grönsallad med tomater, sallad, zucini och gurka.
Sen till idol har det blivit lite salta pinnar och ett äpple.


Inte alls dumt även om själva såsen till kycklingen skar sig lite.
Men mumsigt ändå!

Puss å kram

Då kör vi igång med detta projekt. Det ska bli lite roligt faktiskt, men vi får väl se hur länge jag hänger i!

Så hur beskriver man sig själv?
Hej!
Jag heter Emma och är en tjej på 21 jordsnurr!
hmm... eller så kanske inte. Men kanske olika ord som kan beskriva mig kanske.

Emil: Mitt smeknamn när jag var liten. Jag gjorde nämligen en hel massa hyss som att bada katten med schampo att gömma glassar under huvudkudden, fylla farfars stövlar med vatten och ta apelsin i smyg och slänga skalet genom fönstret mot min systers fönster så att alla skule tro att det var hon som hade smygätit apelsin.

Klumpig: Jag lyckades he sönder mitt internetuttag inte mindre än två gånger på en vecka. Och sen lyckades jag tappa ner TVkontrollen i en tillbringare med vatten. Samma TVkontroll försvann några månader senare och efter en veckas frånvaro hittar jag den i necessären.

TV: Jag blir väldigt lätt beroende av TV-serier. Jag tycker att det är så skönt att glömma mina egna bekymmer och bara få ge mig in i andras liv. Men det händer rätt ofta att jag blir lite för engagerad. Jag har fler än en gång suttit och pratat högt med TV:n och skrikit saker som; din idiot, vad håller du på med? NEJ, NEJ, NEJ! Varför ta itu med sina egna problem när man kan gotta ner sig i andras?

Dålig sida: Jag har väldigt svårt för att prata om känslor.

Ordningssinne: Absolut noll och inget som jag innehar!

Ensamhet: Jag hatar när det blir tyst omkring mig så när jag är hemma i lägenheten så är i stort sätt alltid TV:n eller radion på.

Ovana: Jag överanvänder orden så och ju när jag skriver.

Kärlek: Jag älskar min familj över allt annat och är det jag är mest stolt över i livet.

Ideal: Jag ser fruktansvärt mycket upp till mina två storasystrar. Deras åsikt väger väldigt högt för mig.

Viktigt: Skulle min lägenhet börja brinna och jag bara fick ta med mig en sak skulle jag ta med mig min gosedjurshund Ronja som jag har haft sedan jag var fyra år.

Vinter: Bästa tiden på året. Luften är frisk, man kan kura upp sig i soffan under en filt och mysa med varm choklad. Man kan åka skidor, snowbord eller bara bygga snögubbar, snögrottor eller åka bob och skrana. Dessutom är det så att vintersport faktiskt är den bästa sporten.

Det var det! Första inlägget av trettio!

Puss å kram

Självironi: Jag älskar att få folk att skratta och bjuder gärna på mig själv.
Foto: Johanna Lundholm