leksingen

Jag är röd och öm och väldigt trött...
Men det kanske inte är så konstigt när jag jobbar åtta timmar ute varje dag och solen har bestämt sig för att visa sig från sin allra mest envetna sida. Det fanns inte ett enda moln på himmlen och solen var varm så varm.

Ny tycker nog de flesta att inte ska man väll klaga när solen äntligen bestämmer sig för att titta fram. Det är såklart sant men jag skulle föredra om solen tittade fram lite lagom ofta och ibland gömde sig bakom några moln.

Jag var dessutom dum nog att bara smörja in mig men solfaktor 8 under onsdagen(jag vill ju faktiskt få NÅGON färg på mig). Problemet är att det var fel färg och på tok för mycket! Det är inte skönt att ha på sig tröjor, att ligga/luta sig mot  något. Det har ändå gått två dagar snart så jag tycker att brännan borde ge med sig...

I dag var det alltså jobb igen och inte brydde solen om att jag gatt styra en gräsklippare halva dagen inte, den sken lika starkt och envist ändå. Och eftersom min rygg var bränd så hade jag tagit till försiktighetsåtgärder. Solfaktor 25 + T-shirt borde väl räknas som i alla fall solskydd 50 tycker jag... Nu är ju bara problemet att jag har fått T-shirt-bränna istället. Ja, jag funderade på linne men det var inte mina axlar lika förtjusta i. Det går inte riktigt bra just nu...

Det känns faktiskt som en sjukt stor kontrast från förra veckan då jag låg i dubbla byxor, vindjacka OCH vinterjacka och utanpå det ett regnställ. Tror ni att jag var nöjd med det? Naturligtvis inte.

Och jag som trodde att det här var landet lagom.... tydligen inte...

Fick höra igår att det verkar som att min blogg har tagit semester och det kanske är sant, men ännu närmare sanningen är att mitt liv inte är det minsta spännande för tillfället. Min förra vecka bestod mest av att:
Lasta över blommor
Rensa bort ogräs
Luckra upp jorden
Gräva ner en Begonia
Gräva ner Tagetes
Vifta bort en mygga
Gräva ner Nejlikor
Gräva ner Lobelior
Vifta bort en mygga
Resa sig upp och sätta sig två meter bort och börja om igen...

Upprepa detta under åtta timmar varje dag...

I'm living the dream!

Jag har haft en konstig känsla i kroppen hela dagen, jag har försökt lista ut vad det och när världens underbaraste lillasyster säger "jag längtar efter dig" då slog det mig hårt i magen:

Det är hemlängtan - seriös hemlängtan! Men inte så att jag vill lägga mig ner och gråta, nej jag är bara tömd på energi och motivation!

Fyra dagar kvar...