leksingen

Förra helgen var det Maja-Lisa och moster som gällde. På fredagen släppte mamman och pappan av henne hos Moffisen och när moster hade slutat jobba skyndade hon sig dit.

Nu byter jag till jag-form, det är lite jobbigt att skriva i tredje person...

Allt gick hur bra som helst och den lilla nervositeten jag kände över att ha fått ett sånt stort ansvar försvann snabbt, det här gick ju lysande! Sen var det dags att sova... det var mindre trevligt, hon kände nog på sig vad som väntade eller så var det bara fruktansvärt att vara instängd i ett rum med moster - hon började gråta så fort jag stängde dörren efter mig och jag kände hur svetten började bryta fram. Helt plötsligt gick det inget vidare längre. Jag gjorde allt som syster hade sagt åt mig att göra om hon inte vill sova. jag la henne i sängen, la henne i vagnen, körde över tröskeln, tog upp henne i famnen, la ner henne igen, guppade, vaggade ALLT! Men hon ville helt enkelt inte! Det gick inte ens att få i henne lite välling. Men så tillslut - äntligen tog hon vällingen i vagnen och sen låg hon hur snällt som helst. Sen började hon prata, och hon pratade på ett bra tag men jag var så lättad att hon i alla fall inte grät. Efter en hel monolog från vagnen så la sig tystnaden och någon minut senare sov hon. Puh! Jag satt på helspänn hela tiden och gick upp och tittade till henne flera gånger så att hon andades och levde i största allmänhet. För babyvakten kanske bestämde sig för att sluta fungera och hon skulle börja klättra ut vagnen och slå i hjäl sig. (det var sådana tankar som flög genom huvudet på mig!). Men hon sov och sov och sov. Vaknade vid tolv/ett kanske och åt lite välling men sen sov hon hela natten till sju morgonen därpå!(mycket ovanligt enligt syster min).

Dagen spenderades på vännäsbadet tillsammans med lillmoster, lillmosters kompis och moffisen. Jag gick runt med Maja-Lisa och pös av stolthet. "ni får gärna tro att den här underbara lilla tjejen är min, varsegod" tänkte jag när jag gick eller snarare småsprang efter Maja-Lisa. Det var en jättehärlig dag. Sen åkte vi hem och var ute i stort sett hela kvällen. Sen gjorde jag bort mig! Ni kan inte förstå vilket fatalt misstag jag begick!

Maja-Lisas hår behövde tvättas och jag vet att syster brukar bada henne på kvällen för att hon ska orka vara uppe lite längre. Så jag tog upp henne och bar henne in i badrummet. Det skulle jag inte ha gjort. Förbannad är nog det närmaste jag skulle kunna beskriva det som. Hon skrek och skrek och skrek. Jag blev förtvivlad och undrade vad jag gjorde för fel - syster sa ju att hon älskar att bada. men tydligen inte lika mycket som att vara ute... Jag duchade henne i alla fall under högljudda protester och sen kom Moffisen in. Så fort hon fick sätta sig hos moffisen blev hon knäpptyst. och sen när jag tog henne igen blev det skrik igen. Mosters hjärta var krossat! Moffisen fick lägga Maja-Lisa... det kändes inte som att det skulle tjäna något till att elaka moster skulle försöka. Jag märkte att hon var lite sur på mig dagen efter också.

Hur kunde jag vara så dum att begå ett sånt misstag!? Att ta in henne utifrån! Hur dum får man va!?

Puss å kram