leksingen

Nu är det ungefär 7 timmar tills han ska stå där på startlinjen i sitt första OS-lopp. Jag har redan lite ont i magen och jag vet att kvällen kommer att vara halvt olidlig. Det är så mycket som kan gå fel.



Bilden hämtad från expressen.se

Men nu till något som inte gick ett dugg fel, inte ens lite! Jag säger bara BJÖRN FERRY! Jag satt helt chockad i soffan när jag såg att han låg på andra plats efter första ståskjutningen. Att han dessutom bara var fem sekunder efter och hade stor marginal till tredjeplatsen kändes overkligt. Sen genomför han en stabil sistaskjutning, visst han bommade en men det hade han ju råd med. Men jag vågade inte tro på att han skulle vinna förrän han korsade mållinjen. Och då var det enda jag kunde säga: Herregud, H E R R E G U D Vad hände? Det var så oväntat, så skönt och så välbehövligt! Helt perfekt helt enkelt.

Och första guldet tog ju allas vår Charlotte Kalla, det är helt galet bra! Hon sätter verkligen hela världseliten på plats och det finns inte nog med superlativ! Och Anna Haags insats är inte att förglömma! Det var så bra gjort att bli fyra i sitt första olympiska lopp! Jag tror att hon kommer att gå om Kalla om några år. Hon är en mer komplett åkare och det kommer att bli väldigt roligt att se henne i dubbeljakten. Och Hellner, vart ska jag börja - det är en sån kämpe. Människan ger sig ju inte och tar ut allt, verkligen allt! När han låg där i målområdet och inte rörde sig på länge kände jag hur tårarna började rulla. Det var så jobbigt att se, han missade bronset med 1,5 sekunder. Det är ju verkligen ingenting, ingenting! Och har var så värd att få ta det där guldet. Han tog ut sig totalt och brutalt! Jag håller verkligen tummarna för att den här kämpen får en medalj att hänga runt sin hals. För han är en kämpe som förtjänar alla framgångar! Varför inte i sprintstafetten tillsammans med Emil Jönsson.

Och på tal om Emil Jönsson så kan jag ju fortsätta skriva det jag började inlägget med. Sprint ikväll, en av de tävlingar jag har sett fram emot mest. För skidskytte, alpint och hockey i all ära, mitt hjärta ligger hos längdåkarna! Och jag älskar sprint. Det är tufft, det är hårt och det händer saker hela tiden! Det är vinna eller försvinna! Men samtidigt är det så jobbigt att se på, för man kan inte hamna efter och kanske komma ikapp, man kan inte falla, bryta en stav eller liknande, det funkar inte. I sprint måste man få en bra start, ett bra lopp och ett bra upplopp! Det är det som är så jobbigt men ändå så härligt med sprinten.

Men det är så många saker som har gått fel under mästerskap för Emil Jönsson. Han har fallit och brutit stavar, taktikkört bort sig själv. Men ikväll ska det bli annat, snälla snälla säg att det kommer att bli annat. Jag tycker att han är en sån fantastisk skidåkare.

Men mitt hjälrta ligger ju också hos Björn Lind som jag bara har längtat ska komma tillbaka i gammal god form. Det måste ha varit så frustrerande för honom att känna att det inte finns kvar längre, magin som han hade förra OS. Magin som gjorde att allt annat motstånd bleknade och skakade av rädsla! Jag hoppas att de får anledning att darra även under kvällens tävlingar!
För nu jäklar kör vi!

Anja Pärsson måste ju också få plats såklart. Hon är en sån cool människa! Hon är så bestämd och oblyg och underbar! Det är helt underbart! Det skulle vara så skönt om hon också kunde få lyckas och göra en riktigt bra tävling!

Sen ska visst Tre kronor börja sitt OS också, men det är inte riktigt lika intressant i mina ögon.

Läste i norska tidningar litegrann - där heter OS OL alltså Olympsiek leker - det är så sött, mycket sötare än vårat Olympska spel

PUSS!