leksingen

Har fått en massa sommarjobb nu!
Det är både på kyrkogården och på ett korttidsboende för handikappade barn.
Det ska faktiskt bli roligt att få jobba lite med människor i sommar också.
Jag känner verkligen att jag täcker av hela linjen nu, både döda människor och sen levande människor!

Dagen blev så mycket bättre nu! =D

Puss å kram

... detta blir ingen semester!
Det här sa vår handledare under träffen (ungefär)
- Läs in er på Pressombudsmannens årsrapporter
- Kolla igenom en lunta på 200 sidor
- Formulera ett frågeschema
- Spetsa till ert syfte
- Ring de ansvariga utgivarna ni planerar att intervjua
Det här ska vara klart tills vi ses nästa gång. (Dum som jag är trodde jag att det skulle vara om någon vecka eller i alla fall några dagar men nej) - Vi ses imorgon kl 13.15 och då ska allt vara utmejslat och klart!

Så jag kommer inte att ha någon fritid de närmsta veckorna!

På 3,5 veckor ska hela vårt arbete vara klart och jag har ingen aning om hur det ska gå till!!!

Puss å kram!

Storasyster Mariah, ja vart ska man börja? Hon har ett hjärta av renaste guld!

Hon har alltid sett efter mig, alltid! När jag gick i tvåan och hon i sexan lät hon mig vara med henne och hennes kompisar eftersom jag inte hade några egna kompisar. Det är nog nu såhär efteråt jag förstår hur mycket det har betytt för mig. Jag tror aldrig att jag har tackat henne för det. 

När vi var små så var vi ofta med varandra. Vi lekte med barbi och med våra gosedjurshundar. Vi hade ett gemensamt hästintresse. Jag vet inte hur många gånger vi tog hopprep och hade kontorsstolarna som hästar. På vintern brukade åka i backar där vi byggde hopp och sen lekte vi att bobben(Freddy) och skranan(Baloo) var hästar och att vi var ute och hoppade med dem. Det var några riktiga toppenhopp vi gjorde! Vi red faktiskt på riktiga hästar också och jag minns att jag inte tyckte att nån var lika duktig på att rida som min storasyster. Det var alltid idealet - att rida som Mia.

Vi kunde vara ute och leka hur länge som helst, varför har man inte den orken idag? Vi byggde kojor i snön och hade restauranger och allt man kan tänka sig.  

På hennes kalas när hennes kompisar kom och sov över fick jag också alltid vara med! Jag kom just på det, jag förstår inte hur hon alltid orkade med att ha den 2,5 år yngre systern efter sig hela tiden!?

Min storasyster är lite virrig av sig, och det är en helt underbar egenskap tycker jag! Och hon kan verkligen få mig att skratta och jag mår så mycket bätte när jag har pratat med henne. Som till exempel vid hela internetkabelinsidenten http://leksingen.blogg.se/2008/december/. När jag för andra gången på en veckan hade hett sönder internetuttaget så var jag ganska förtvivlad på mig själv. Jag ringer syster och hon skrattar och skrattar och skrattar! Sen börjar jag också skratta och sen kändes det inte så farligt längre, jag menar - det är ju alltid trevligt att glädja någon! :)

Det känns verkligen skönt att ha någon man kan ringa till om allt och inget! Som inte alltid svarar (hon är VÄRDELÖS på att hinna till telefonen, har faktiskt gjort det till en konstform) men man vet att hon alltid ringer upp, kanske inte direkt men hon ringer alltid tillbaka!

Tillsammans med pappa har vi även Leksands IF på en speciell plats i våra hjärtan. Vi har svurit och jublat och förbannat och skrikit på de matcher vi har varit på tillsammans. Dommaren har fått sin beskärda del av våra åsikter och även spelarna på isen. I synnerhet små fjollor som Björklövare och AIKare.(vi gillar inte dem! Det är lite derbykänsla för oss eftersom vi kommer från Umeå.) Ibland har vi varit lite väl upprörda så pappa har fått säga åt oss att lugna ner oss lite! Även när vi har suttit 28 mil från varandra så har vi konverserat via SMS under matcherna till varandra.! Och det har blivit så många arga SMS och tårar kring det här laget med det spelar ingen roll. Leksand är vårt lag och kommer alltid att vara!

Hon var helt enkelt min bästa kompis när jag var liten. Hon som jag såg upp till och ville vara som! Och hon betyder fortfarande så fruktansvärt mycket för mig! Jag vet inte vad jag skulle göra om någonting hände med henne! Det är en tanke som är så outhärdlig så jag orkar inte tänka på den!

Jag säger inte det här nog ofta! Men jag älskar min syster mer än jag kan klä i ord! Så jag säger det igen: Jag älskar dig syster, massor!

Puss å kram

Satt ute i lördags och pluggade några timmar, det gick faktiskt överraskande lätt att plugga. Det var soligt och jag hade lagt undan boken jag har börjat hata mycket, mycket, mycket, mycket osv... Jag hade lånat en bok som faktiskt var läsbar. Efter någon timme fick jag till och med lite pluggsällskap. Det var en väldigt gosig och sällskaplig katt som kom fram och hjälpte mig lite med pluggandet.
 

bekantar sig med vilken metod är bäst - ingen eller alla?


Den låg nog där hos mig någon timme, ända tills min mage sa ifrån och jag gick in för att få i mig lite mat. Det var trevligt att ha någon att gosa lite med, det gjorde pluggandet lättare på något vis...


Ser ut att ha det ganska bra faktiskt!

Det får mig att längta efter en liten vovve! Men det funkar ju inte riktigt eftersom jag bor ensam i en liten lägenhet och pluggar och har långa dagar och dessutom har jag inte råd men jag saknar något sällskap. Så det skulle vara lite mysigt med en liten kompis...

Men nu, åter till pluggandet! 

Puss å kram
 

Jag vet att jag har varit bedrövligt dålig på att skriva på slutet. Så förlåt för det...

I helgen fyllde världens bästa Lina år. Hon blir åtta nu och jag kan verkligen inte tro det! Hon har blivit så stor utan att jag har märkt det! Jag blir så stolt när jag är med henne, hon är en sådan underbar liten person. Hon är så omtänksam mot allt och alla. Hon vill att alla ska ha det bra och ser till det i första hand istället för att säga vad hon själv tycker och tänker. Och att sätta andra före sig själv när man är så liten tycker i alla fall jag är förvånansvärt. Och vet ni vad? Hon är min LILLASYSTER och jag älskar henne så fruktansvärt mycket! Det finns inte ord för att beskriva min kärlek till henne! Hon är bara helt fantastisk!

Min värsta mardröm är att det skulle hända någon med henne. Det finns så mycket hemskt och obehagligt som kan hända i världen. Om någon hände henne så tror jag aldrig att jag skulle kunna gå vidare.  

Puss å kram

Såg filmatiseringen av David Lehanes bok Gone baby gone. Jag har faktiskt haft filmen ett tag men inte vågat för att jag blev så illa berörd av boken. Från början av filmen tänkte jag att det inte var så farligt. Men ju längre det gick och alla filmens och bokens dimensioner började komma fram.

Det handlar om att en liten femårig tjej som har försvunnit. Hennes mamma är drogmissbrukare och lämnar henne ensam hela tiden. Två privatdeckare får i uppdrag att finna henne.

Det är nog en av få filmer där man verkligen inte vet om den slutade lyckligt eller inte...

Men den får mig att tänka på hur många barn som far illa i världen. Det är för lätt att få bli förälder, man behöver bara ligga med varandra och ha lite tur och sen har man ett barn. Ett litet oskyldigt barn som litar på att du ska skydda och ta hand om det. Och hur många barn far inte illa i världen? Barn som växer upp i missbrukarfamiljer, som blir slagna, utnyttjade och kränkta? Förmodligen massor! Det gör mig så ont när jag tänker på det! Vem kan vilja skada ett litet oskyldigt barn. Vad finns det för hemska människor där ute? Vad är människan för odjur egentligen?

Jag förstår verkligen inte... Jag förstår ingenting!

Jag ska bli moster igeeeen!!!!!
Den nionde augusti kommer Mosters älskling att bli storasyster åt mosters andra älskling!
Det var helt underbart att se den där lilla människan som växer i storasysters mage! 
Det är helt obeskrivligt att det ens fungerar men sååååå fantastisk!
Men jag kan ju säga att det inte kommer att vara utan en massa klagomål jag åker tillbaka
till sundsvall efter sommaren. Då måste jag ju lämna mosters båda älsklingar. Och Lina
såklart men det är alltid jobbigt!

Men skit i det

JAG SKA BLI MOSTER IGEN!!!!! JIPPEIYEEEY!!!

Och med bravur tydligen!
JAG FICK B!!!! Jag fick B på medierätt och etik! Jag kan knappt tro det! Jag har fått titta en massa gånger och jag hoppas att det här inte är något dumt aprilskämt! Jag sitter nästan med tårar i ögonen, jag trodde att jag skulle kugga igen men jag klarade den! JAG KLARADE TENTAN OCH FICK B!!!!! Yeeey me!!! (Jag är i chocktillstånd!)

Och nu ska jag faktiskt ta tillbaka den senaste månadens klagomål! Det var ganska bra med en omtenta ändå! Det var faktistkt helt underbart bra!!! =)

Idag gjorde jag min andra intervju på engelska och den första med publik. Tydligen har Tegs pojklag ett utbyte med ett hockeylag i chicago. Nu är amerikanerna här och jag fick i uppdrag att åka till Tegs centralskola för att intevjua dem. För det första skulle jag prata med rektorn och innan jag hade fått tag på honom hade halva dagen gått. Jag fick tillslut tag i honom. Klockan halv ett satte jag mig i bilen tillsammans med fotografen och vi for till skolan. För det första är det världens jäkla ljudnivå när jag kommer in i skolan och sen hittar vi inte dit vi ska. Fotografen sa något väldigt klokt: "Fy f*n för att gå på högstadiet". Jag kan inte annat än att hålla på, så skönt att den tiden är över!

I alla fall, när vi äntligen hittade de där amerikanerna så började jag min intervju. Engelskan var inge problem och intervjun flöt på ganska bra. Men det här med att komma i tidningen och journalister och sånt är ju väldigt spännande och intressant. Så under intervjun såg jag hur det växte sig allt tjockare av folk runt bordet vi satt vid. Och innan jag var klar var det drygt 20 personer som stod där runt bordet och lyssnade... Det var en ganska skön känsla och gå därifrån med mina pratminus... - det var länge sedan jag kände mig så vuxen! :)

Det här är mest för syster mia som älskar att höra alla gånger jag gör bort mig, så läs och njut! ;)

Fotografen hade ett annat jobb så jag fick ta taxi tillbaka till redaktionen. För det första så missförstår jag telefonisten när jag beställer taxin, såhär lät det ungefär:
" Hej, Jag heter Emma Larsson och jag vill beställa en taxi till Tegs centralskola"
"Vart är det"(tror jag att han säger)
"Va?"
"Vart är det?) (Tror jag fortfarande att han säger)
"Vart Tegs centralskola är?"
"Nej, vart PÅ Tegs centralskola" (hör äntligen vad han säger)
" Ja, du... Ska vi säga på busshållplatsen utanför?"(Alla vet väll var det är tänker jag)
" På vilken sida är det då, jag åker aldrig buss där" (Jag börjar få lite panik)
"Hmmm, Men om du kör Gräsmyrvägen" (det är det bästa jag kan komma på att förklara det på. Äntligen klackar det till i honom och han fattar och lovar att hämta upp mig om ett tag.)

Jag sätter mig och säger att jag ska till VK. Tar upp kreditkortet jag har fått av VK och lägger det i mitt knä. Spänner sedan fast mig och börjar stänga av MP3 eftersom han redan spelar musik i taxin. Då känner jag hur kreditkortet försiktigt med måålmedvetet börjar glida ner från mitt knä och innan jag hann stoppa det så har det fallit ner mellan sätet och och den där lådan mellan förarsätet och passagerarsätet. Jag tänker att kanske kan de ha hamnat på golvet och försöker så diskret som möjligt luta mig så att jag ska se det. Men icket så det är bara att åka med och gruva mig för när taxin stannar och jag måste berätta att mitt kreditkort är borta...

Men alldelens för snabbt så är vi framme och jag säger lite ursäktande att jag råkade tappa mitt kort under sätet. Jag går ut för att titta under passagerarsätet men hittar ingenting, det vore ju för lätt inte sant. Jag känner med handen men hittar ingenting. Chauffören har nu börjat hjälpa mig att leta. Han har sett den i springan där jag tappade det. Han pressa ner sin arm men han får inte tag på den. Han drar upp den igen och pressa ner den. Nu kommer den där paniken hos mig igen... Den ökar när jag ser honom försöka använda en penna att fiska upp den med. försöket blir misslyckat och jag säger att jag kanske ska försöka eftersom jag har mindre armar. (hoppas att han inte trodde att jag tyckte att han hade fläskiga armar, för så var det inte)

 Men jag försökte och jag lyckades putta ner kortet helt under sätet. Jag försökte åter den här gången med båda armarna, en nerpressad i utrymmet mellan sätet och växellådan typ. Och den andra hade jag tagit under sätet. Jag ligger alltså istort sätt på mage på passagerarsätet samtidigt som jag försöker fiska upp kortet. Jag var nära på att ge upp och så var han om man skulle läsa av hans ansiktsuttryck. Efter två försök känner jag lite plast i min hand och aldrig har plast känts bättre min hud måste jag säga!!! Han drar kortet och jag skriver på och säger tack och sånt... Jag slänger igen dörren och han kör nog lättat iväg och jag går mot ingången. Jag känner hur min arm ömmar och jag skänker några medlidande tankar mot den stackars taxichauffören som nog behöver ett tag att hämta sig efter det här!!!!

En typisk Emma-grej inte sant syster!?

Puss å kram

Har suttit på jobbet i en och en halv timme nu. Jag sov lite länge i morse så det blev stress innan jag hann till jobbet. Och det är helt dött, eller inte helt, men på sporten ser jag bara min praktikantkollega Tobias som också satt och väntade vid en tidninig. Jag trodde att även de ordinarie hade haft svårt att ta sig upp ur sängen. Men det gick en halvtimme, och trekvart och efter en timme fick Tobias reda på att sportchefen tillika vår handledare är ledig idag. Utan ens en tanke på att berätta för oss att ingen på sporten kommer in förrän kl 09.30.

Dessutom jobbade jag igår mellan ett och tio så jag var ganska mör när jag kom och våldgästade syster mig för att sova där...
Allt detta för att få vara ledig på Fredag för att se Leksand ta emot Västerås. Men efter den mycket pinsamma inledningen på serien så kommer vi faktiskt inte att åka dit. Känns inte riktigt värt att åka 60 mil enkel väg för att se ett lag som inte ens försöker!

Det verkar som att Stefan som skulle komma kl 09.30 också blir sen.

snart är det två timmars sömn som jag aldrig kommer att få igen...

... läs mer i en VK-tidning nära dig imorgon! =)

Jag tycker att det är fel att det alltid är tränarna som måste gå när något går snett i laget. Dessutom tror jag inte att det är bra för tryggheten att byta tränare i en sådan här känslig period.

Tränarna som går in i stället för Kempe och Jonsson är dock mycket intressanta och ett mycket bra val måste jag säga. Det är juniortränarna Christer Olsson och Niklas Eriksson. De har båda spelat hockey länge i klubben och är Leksingar i hjärtat. Dessutom känner de de flesta spelarna i laget. Christer Olsson var dessutom assisterande tränare under Rautakorpis ledning för några år sedan...

Även om det inte ser ut att bli någon elitseriehockey nästa säsong så ska vi avsluta denna serie med äran i behåll! så det är dags att börja vinna nu! =)

AIK-Leksand! Håll en tumme för min skull!

Ska just ringa Umeå Comets tränare och göra en intervju...


Nämnde jag förresten att hon kommer från USA!?

Vad heter punktmarkerad på engelska tillexempel? någon som vet? någon?

som sagt: HJÄLP!

Ska ringa en massa idag och förhoppningsvis kommer det att resultera i en artikel och en förhands på en match som går imorgon... Problemet är att det är i Basket och jag har aldrig sett en basketmatch i hela mitt liv så det ska sannerligen bli spännande att se hur detta blir. Dessutom verkar personerna jag ska prata med ha ett liv så de svarar inte när jag ringer. Jag har nog ringt dem uppåt en tio gånger och fortfarande inge svar! Får försöka om ett tag...

... med med två förluster i början så ser det ut att gå åt samma håll som det alltid verkar göra! Rätt åt h*vete!

... jag är HELT slut. Klockan är halv ett på en fredagkväll, då brukar min tid börja... men inte ikväll - jag är nämligen helt slut!

Matchen mellan Södertälje och Leksand är bara att glömma tycker jag. Jag förstår inte hur man i ena perioden kan bjuda på ett bländande spel för att i de andra spela stressat, omständigt och faktiskt klantigt på sina ställen. Det kändes som att de blev helt tagna på sängen av Södertäljes fart i de två sista perioderna. Men nu vet de i alla fall vad som krävs - nämligen fullt ös hela vägen in! Det är inte nybro eller mariestad, nu är det bra lag där man inte kan slappna av ens en sekund! 2-3 målet kom en minut från slutet, det är på tok för sent!

Men man får väll se det såhär - Nu har Leksand förlorat sin match i det här kvalet. Nu är det bara vinster kvar! =)

Puss å kram och GODNATT!