Börjar om
Sådags
För några veckor sen blev jag så sjukt sugen på att så kryddor och blommor till i sommar. Sagt och gjort, jag åkte till plantagen! :D
Och i söndags när lillasyster var här så tog vi och planterade allt från basilika till sommarslöja.
Idag när jag vaknade så hade det kommit upp flera fina gröna plantor! 
Blommorna har börjat växa!
Även rädisan hade kommit upp för att hälsa.
Och min basilika är också på gång!
Jag är så nöjd! Trodde inte att det skulle komma upp något alls! Nu ska det bara fortsätta växa så kommer min altan och min mat att bli underbar!! :D
Puss å kram!
3 månader är en lång tid
Jag är verkligen sjukt dålig på det här med att uppdatera bloggen. Men vi gör ett nytt försök och nu ska jag försöka fixa en uppdatering varje vecka i alla fall!
Det har hänt en hel massa under de här månaderna. När jag tittade igenom kameran insåg jag att jag har haft tre underbara månader.
Jag har bott hemma och bara haft det skönt och bra!
Soliga vinterdagar hemma är bland det bästa som finns!
Och när man knäpper på sig brädan och åker i backen med lillasyster och mamma blir livet ännu bättre!
Åkte till Dalarna för att göra sällskap med 17 000 andra leksingar och några få moringar. 
Matchen var verkligen värdelös och Leksand skämde ut sig men upplevelsen var enastående och jag är så tacksam att jag fick uppleva detta! :D
Sen flyttade jag till mitt nya hem som jag blev förälskad i på en gång! Bara utsikten är helt fantastisk!
Utsikten från mitt köksfönster
Och från balkongen
Nu när jag äntligen är hemma har jag sett till att mysa riktigt ordentligt med dem bästa!
Inflyttningsfest hos bästa Ivarsson. Fina Jessica var också med!
Vi spelade lite pingis på ett minibord med det blev för svårt med en vanlig pingisboll så vi körde med en balong istället och då gick det mycket lättare! :D
Lotta kom hem från Uppsala och Frykis kom från Göteborg och det firade vi med en TM-kväll med en massa goda drinkar
Mojito
Rosa pantern
Fina Jessica och Lotta!
Ivarsson och Frykis var så glada att se varandra igen.
Min Sundsvalling och numera kollega Lina förgyllde kvällen!
Underbara Marie och Elin kom på middag och vi åt fantastiskt god mat: baconinlindad fetaostfylld kyckling med hasselbackspotatis och beasås! M U M S!
Marie hade gjort den mest underbara pajen!
Jag har fått jobb!!! Det är verkligen det bästa som hänt under de här månaderna! Jag jobbar numer på vk.se som webbredaktör på natten. Det känns så sjukt bra!
För att fira jobbet har jag köpt ett akvarium och några fina fiskar har fått flytta in! Förhoppningsvis blir det fler framöver, om de mår bra! Jag har ju velat ha djur ända sedan jag flyttade hemifrån och det här är ju en bra början!
En av mina tjejer kollar sig i spegeln
Den andra tjejen tycker om att vara för sig själv i skydd av snäckan.
Grabben är i underläge, i mitt akvarium är det damerna som regerar! :)
Ingen av fiskarna har fått namn än - förslag emottages gärna! :)
Så det är väl ungefär vad som hänt i korta drag, fler bilder kommer nog kanske!
Vi hörs snart igen!
Puss å kram
Julen i bilder
Det var så mysigt att komma hem någon vecka före jul med julgardiner som sitter uppe (inte lika fina som dessa dock ;P)
Under helgen blev det julgodisbak och då tillverkades det vackra pepparkakshuset.
Jag som var sen med julkorten, inte så förvånande kanske...
Julafton och vi hade världens bästa tomte! 
Jag fick min alldeles egna jultomteälg! Det var kärlek vid första ögonkastet!
Kan man spendera juldagen på ett bättre sätt än ute i snön med bästa lillasystern?
Varför ska snön få ligga kvar på marken när man kan kasta upp den i snön?
Lite snöänglar är obligatoriskt!
Underbara snö!
Efter att vi byggt en koja var vi båda trötta och lite frusna så då stydre vi kosan innåt...
... mot mer gomat. Jag blev dukningsansvarig och fick låta kreativiteten flöda.
Granriset kom till användning
Liksom mina nya dekorationsstenar!
Sedan drog jag och lillasyster till pappa och fortsatte mysandet där. Nova gillar att mysa!
Annars har det blivit mycket av den här varan under julen, tur att nötter i alla fall är lite nyttiga!
Så mysigt med eldning!
Puss å kram och Gott nytt år vettja!
Dag 30 (eller egentligen 34): Ett sista ögonblick
De senaste veckorna har det varit en hel massa sista ögonblick! Eller för att det inte ska bli så sorgligt skriver jag sista ögonblicken i Sundsvall. För inte är det sista gången jag myser tillsammans med mina tjejer! Det går jag inte med på!
Med rappakalja kan vi lätt fördriva många timmar. Och sen är te ett viktigt inslag!
Vi har skapat de bästa förklaringarna till filmer, ord, förkortningar, människor och lagar!
Sista uppsatsdagen i J-husets fikarum! Den bästa platsen på campus!
Li är lycklig över att uppsatsen äntligen är klar!
Torsdag kom pappa och hjälpte mig att flytta ur lägenheten.
I tisdags åkte jag tillbaka till Sundsvall för att städa ut den.
Hela kvällen skrubbade, skurade och dammade jag.
Det kändes som att det aldrig skulle ta slut!
Tack och lov hade jag Morgan Alling med mig som underhöll mig under städandet.
Där i andra fönstret nerifrån är den - min fina fina lägenhet som inte är min längre! Kommer att sakna den!
Dagen avslutades på Molanders B&B med ett bubbelbad, cider och Casanova på datorn!
Dagens absolut bästa!
Blommorna fick stå i badrummet över natten men det blev lite problematiskt när jag skulle flytta dem.
Dum som jag är tänkte jag att det borde funka att lämna dem i bilen ett tag för att sedan lämna dem i Linas lägenhet. Men, jag råkade glömma att det var jättekallt ute så...
... de mådde inte så bra när jag kom ner till bilen efter en timme...
... inte alls bra!
Här är det tillåtet att skratta för det är så typiskt mig!
Idag är min sista dag på ST, kommer att kännas lite sorgligt att lämna tidningen jag jobbat på i nästan ett halvår. Sundsvall har varit en jobbig plats men även ett härligt ställe som har lärt mig så mycket och som har gjort att jag har mognat och blivit vuxen! Där jag har skrattat och myst och trivts så bra! Men samtidigt ett ställe som jag har längtat ifrån. Ett ställe där jag känt mig så omgiven av underbara människor men samtidigt den stad där jag känt mig så liten och ensam! Men nu väder jag blad och fortsätter mina ögonblick hemma i Umeå istället! Ser så mycket fram emot det!
Hej då Sundsvall!
Puss å kram
Dag 29: Mina ambitioner
Dag 28: Det här saknar jag
Just nu saknar jag inspiration och ork att skriva ett intressant och bra blogginlägg. Jag skyller på fem veckors intensivt C-uppsatsarbete som helt tagit kraften ur mig! Men förhoppningsvis är jag fri från den imorgon klockan tolv! Hoppas hoppas!
Dag 27: Min favoritplats
Men en av dessa speciella platser eller tillfällen som det faktiskt är, är när jag får fiska med pappa. Hos farmor har vi ett speciellt ställe vi brukar fara till. Det är långt in i skogen och där är bara vi och myggorna. Vi sitter i en stor träbåt. Pappa ror så det enda som bryter tystnaden är årorna som bryter vattenytan. Ute på sjön håller sig myggen borta och vi tar upp varsitt spö och kastar ut. Det är så skönt att sitta där och bara vara, att inte behöva ora sig för annat än om man ska behålla spinnaren eller ta en gigg istället. Att bara få sitta där brevid pappa och dra upp den ena abborren efter den andra.
En mysig kväll vid en sjö hemma, en annan av mina favoritplatser...
Så harmoniskt och lugnt - ingen stress där inte!
Puss å kram
Dag 26: Mina rädslor
Den där rädslan finns kvar. Om jag inte får tag på mamma ser jag tidningsrubriker framför mig. Kvinna död i bilkrasch. Samma sak med resten av min familj. Det vore det värsta som kunde hända att någon i min familj skulle dö. Jag har bara varit på en begravning i mitt liv och det var en va de absolut värsta dagarna i mitt liv!
En annan sak jag är rädd för är att människor i min närhet inte vet hur mycket de betyder för mig!
Annars är jag barnsligt rädd för ormar. Det räcker att någon säger orm eller pratar om ormar så drar jag upp benen. Jag kan inte ha kvar dem på golvet för det känns som att de komma och bita mig! Det har tyvärr gått så långt att jag är rädd att gå i skogen ibland, och jag som gillar skogen... Jäkla ormar!
Puss å kram
Dag 25: En första
Jag har haft mitt körkort i några månader och är världens bästa bilförare! Min kompis Anna och hennes kille Robert sitter i baksätet och jag börjar backa och jag tittar mig och flera gånger och har sett att det inte står något bakom mig. Men när jag sen riktar blicken framåt igen och forsätter backa men plötsligt tar det tvärstopp! Hjärtat håller på att banka ut bröstet på mig bakom mig var det inte alls tomt, där stod en lastbil parkerad, en stor lastbil!
Jag sitter och andas och svär för mig själv några sekunder innan jag vågar mig ut för att se skadorna. Tack och lov syns det inget på lastbilen men bakdelen på mammas bil har fått en buckla och ena bakljuset har gått sönder. Jag känner hur hela jag skakar, tar några djupa andetag och sätter mig i bilen igen och börjar köra, framåt den här gången. När jag har släppt av Anna och Robert och börjat köra hemmåt känner jag hur tårarna börjar rulla nerför mina kinder, jag känner hur hela jag börjar skaka igen och kör in på en parkeringsficka. Flera minuter sitter jag bara där och stirrar rakt fram medan tårarna rullar.
Och det var första men verkligen inte sista gången jag backade sönder en bil men till mitt försvar har jag aldrig backat sönder samma bil mer än en gång, nej, både mammas, mormors och pappas bil har fått känna på stenar, lastbilar och personbilar.
Man kan väl konstatera att det här med backning inte riktigt är min grej!
Dag 24: Det här får mig att gråta
Hellners guld och Olssons brons i dubbeljakten på OS i Vancouver var något alldeles speciellt! Alla jobbade för varandra, det var en sån laginsats. Jag stog och skrek och hoppade och hade en puls väldigt nära max! Jag skrämde nog slag på min OS-kompis Annika! Jag tror att mamma ringde först och vi skrek lite tillsammans, sen var det pappas tur!
Och tårarna rann ännu mer när Per Elofsson skulle komentera det hela efteråt! Det här kommer att bli en klassiker!
Guldet på 4x10 kilometer på OS i Vancouver var inte helt oväntat efter alla idividuella medajler och fina placeringar men det var svårt att tro det!
Kallas guld på 10 km på OS i Vancouver är också ett minne för livet!
Men ett av de minnen som gjorde mest ont och det jag blev mest imponerad av var när när Anja kraschade i störtlopp och dagen efter tog Brons, när hon fick ta brons. Anja är ingen och att se den tuffingen vara känslig och mänsklig helt enkelt, då rullade mina tårar. När hon stiger upp på den prispallen och tårarna rullar ur ögonen var så härligt att se! Hon skulle ha haft bragdmedaljen för att åka nerför den där backen igen och besegra den det är verkligen en bragd!
Man måste älskar sportens värld! Och nog är Vintersport det allra bästa..! :D
Dag 23: Det här får mig att må bättre
Jag har under den utmaningen gått igenom stora delar av min familj. Men de två nyaste tillskotten tänkte jag tillägna detta inlägg.
Det är något speciellt när ens storasyster får barn. Det känns lite overkligt, att min lekkompis och bästa vän som man har gaddat ihop sig mot mamma och pappa nu själv ska bli mamma. Och att man själv ska få bli moster.
Vi systrar hade en väldigt speciell relation till vår faster som jag inte riktigt kan skriva om utan att börja gråta. Det var så speciellt och att själv få bli moster blev så mycket mer speciellt pågrund av den relationen. Jag och storasyster har en liten intern kamp om att bli kallad moster. Alltså inte moster Emma utan bara moster. Vi kallade nämligen vår faster för faster. Men det blev ju lite krångligt så lillmoster Lina sa det mest klockrena:
Anna bara så att du vet så kommer ju du alltid att vara gammoster! - Klockrent!
Jag minns när jag första gången fick se det där grumliga fotot från Mias mage och jag föll direkt. Så liten, så omtålig! Och på Norges nationaldag kom en sån fin liten tjej till jorden.
Att det kan rymmas så mycket bus i en så liten tjej är rätt fantastiskt och hur det där söta ansiktet kan bli så fruktansvärt arg gör mig förbluffad ibland! För när Maja-Misa blir arg så blir hon arg på riktigt. Hon har tagit efter sin gammelmosters stampande fot och samtidigt säger hon med världens basröst ett bestämt NEJ! Då är det inte lätt att hålla sig för skratt inte! Och sen är det ju så att Maja-Misa måste ha dodis - och vem är då moster att säga att hon inte får det.
Maja-Misa så go och mysig får man leta efter! Man hittar det ganska snabbt i och för sig. Lillasyster Sessa är precis lika mumsig hon!
Ett år, tre månader och en dag efter det att Maja-Misa kommit till världen ringer Mia och säger att hon har värkar.
Jag sätter mig i bilen och gasar, alldeles för fort, hem till dem och får äran att ta hand om Maja-Misa. Några timmar senare får jag ett mess där det står att en liten tjej har kommit till världen.
Det var en Sessa som hade kommit till oss och berikat vår värld ytterligare. Det är en liten tjej som kan verka lugn och beskedlig vid en första anblick men den damen kan bli riktigt arg hon också! Och när hon har bestämt sig för något så är det så! Hennes största idol är storasyster och hon vill gärna hänga med Maja-Misa överallt men det blir lite svårt ibland för det här med balansen är inte alltid det lättaste. Men hon vill gärna sitta hos moster precis när storasyster och gör det.
När jag får komma hem och vara med dem slå släpper all oro och alla bekymmer! De lyckas på något magiskt sätt att trolla bort allt dåligt i världen! De är världens bästa medicin. När de sträcker upp armarna, springer mot en när man kommer eller hoppar av glädje då är världen komplett! Eller när man får veta att Maja-Misa har sagt: Åååh jag älskar min moster Emma! Då är lyckan gjord!
Så tack Mia och Olof för att ni har gett mig dessa två guldklimpar som förgyller vardagen och värmer hjärtat!
Dag 22: Det här upprör mig
Men att vara helt hjälplös och inte kunna hjälpa eller påverka är något som verkligen upprör mig!
Att inte kunna göra eller säga det där avgörande för att det onda ska försvinna.
Att inte kunna göra skillnad.
När någon försöker ge mig dåligt samvete, det har jag allt som oftast ändå.
När saker inte är svarta eller vita.
Jag blir dessutom förbannad när jag tror att någon är elak mot mina systrar. Då ser jag inte klart, då tänker jag inte efter, då ställer jag inga frågor, då skäller jag och skriker och gråter! Det blir ännu värre när jag vet att jag inte kan göra något åt det och känner mig hjälplös, det är så frustrerande!
För att sammanfatta: Jag blir upprörd när jag inte räcker till.
Dag 21: Ett annat ögonblick
Det är några dagar innan julafton och marken är irriterande grön. Inte en snöflinga så långt ögat kan nå! Så då ville jag skrämma vädret lite så jag ställde ett ultimatum: Om det inte är snö på julafton ska vi spela krocket! (det är ju så skrämmande ojuligt, och jag är inget fan av ojuliga saker på julafton!) Och grejen är att det faktiskt fungerade! På julafton låg ett väldigt tunt, men ändå ett lager snö på gräsmattan.
Men alla tyckte att min idé var så bra och det var ju knappt någon snö att tala om. Så vi tog med oss krocketspelet en hammare och spik ut till framsidan. Eftersom det gått tjäle i marken fick vi göra hål för krocketbågarna med spik. Det var lite halt ute och svårt att sikta i snön men vi skrattade och spelade och hade så kul att vi höll på att glömma Kalle Anka - och det händer aldrig på julafton om julpolisen Emma får bestämma. :)
Dag 20: Den här månaden
Oj, den här månaden har varit fylld till bredden!
Jag har skrivit en hel massa C-uppsats och inte trott att vi skulle hinna klart och sen börjat tro att vi faktiskt kan fixa det.
Jag har anmält mig och storasyster till tjejvasan och för första gången lagt ut en hel massa pengar på ett par bra skidor.
Vi ska åka skiten ur varandra, jag och skidorna! :D
Jag har försökt att vara reporter och fotograf samtidigt som jag försökt att inte frysa ihjäl på julskyltning.
Jag har satt upp mina absoluta favoritjulgardiner som jag plågat alla med hemma i flera, flera år (även om de ville byta för en hel massa år sedan) Men förra julen tillät jag mamma att byta och då fick jag de gamla i julklapp, så nu sitter de i mitt köksfönster.
Det här är så mycket jul det kan bli för mig!
Det bästa den här månaden är att jag har fått lägenhet, en stor, fin lägenhet på precis det område jag ville bo ! :)
Jag har kommit igång med träningen ordentligt och sen måstat avbryta den efter den värsta förkylning jag haft på flera år!
Jag har åkt ner till Bollnäs och firat kusin Sandras trettioårsfest.
Jag har julbakat med mina tjejer! Myspys!
För att sumera: En mycket bra månad förutom förkylningen och C-uppsats! Det bra väger upp det dåliga!
Puss å kram
